... i samband med en patrullering längs territorialvattengränsen i området lyckades jag motivera fartygschefen att göra en avstickare till Korgil.

Vi skulle där åka vattenskidor efter båten men, efter en i medierna uppmärksammad liknande händelse på Västkusten blev det bara ett besök och vattenskidåkningen fick göras efter vår familjs gamla träbåt.

Besöket fick dock ett bestående resultat i det att min syster Neta och försteofficeren Göran träffade varandra och, de har nu varit gifta i 41 år.

Hunden som hjälpte sjömannen ombord hette Douglas och var Ullas och Stigs Riesenschnauzer.

Bo Levén / Laxvägen 12

... samtliga tomter skulle ha tillgång till båtplats. Den naturliga hamnen var inte tillräckligt stor så mäklaren som anlade Korgils tomtområde, Bengt Rosenberg, beslutade att muddra och gräva ut sumpmarken som ett komplement till västra hamnen och därmed var östra hamnen född. Brygganläggningen i östra hamnen var ursprungligen flytbryggor som var förankrade med järnrör som var nedkörda i botten - risk för att bli sjösjuk redan innan man gav sig ut på sjön - samt att en träbro byggdes över kanalen för en ginare väg till badberget från västra delen av Korgil.

I västra hamnen anlades stenkistor som kläddes med bärlinor och trallvirke. Ursprungligen var det två bryggor, nuvarande brygga A och C. Tre hus med bodar byggdes samt att en anläggning för sjö- och torrsättning av båtar iordningställdes. Båthuset fanns redan, obekräftade uppgifter säger att det ursprungligen låg längre in i hamnen och har flyttats till sin nuvarande position.

I slutet av sextiotalet var det inte särskild vanligt med smidiga båttrailers, i Korgil fick man förlita sig till rediga doningar. På uppställningsplatsen för båtar vintertid anlades ett järnvägsspår med okänd spårvidd, kanske kom rälsen från delar från Roslagsbanan som då gick hela vägen till Hallstavik från Östra station i Stockholm och en vagn som drogs av ett spel. Spelet hade sitt ursprung som stubbrytare placerad i skogsbrynet. Brygga A var delbar i mitten där rälsen stupade ned i böljan den blå. Då båtarna torrsatts lyfte man på starka axlar båtarna till sin vintervila från vagnen till bockar med hjälp av bärselar, fyra personer på varje sida. Den tyngsta båten togs upp sist och fick stå kvar på vagnen över vintern, det fanns även begränsningar för vad dåtidens kraftkarlar orkade med. Hanteringen av slipen och trailers var inte helt riskfri, minst ett arm- och ett benbrott har rapporteras genom åren.

I samband med tomtägarföreningens första möte som hölls i Hallstaviks folkets hus 1967 fastställdes hamnavgifterna, årsavgiften för bodhyra klubbades till 50 kronor samt att för fastigheter med långt avstånd till hamnen (söder om Korgilvägen) var boden gratis. 2017 års avgift för en bod är fortfarande 50 kronor, även om avgifterna för båtplatser har justerats under åren har det varit marginellt under de 50 år som har passerat - värt att reflektera över.

I östra hamnen har det på senare år också byggts en förrådsbyggnad med bodar med byggstart 1987 i föreningens regi där Janne Lundin, Braxens väg 4, gjorde bygglovsritningarna, ansökan om bygglov gjordes av styrelsen via dåvarande ordförande Jakob Ekman. En anekdot är att man på sextiotalet inte var så noggrann med att söka bygglov, det är som tur är preskriberat nu samt Norrtälje kommun har accepterat och godkänt befintliga byggnationer retroaktivt så det talar vi tyst om.

I viken utanför hamnarna, Holmsviken, har det genom åren legat upp till ett tiotal segelbåtar förtöjda. Under stormiga somrar har respektive båtägare säkert funderat om bojsten och bojkätting hade kontrollerats inför sommarsäsongen. Lyckligtvis var det minst en båtägare som hade koll på utrustningen, efter en stormig natt låg ett antal segelbåtar i klunga längst in i viken med master, vant och spridare tätt sammanflätade i en salig röra men tack vare den starkaste länken i kedjan hamnade ingen båt på land. Tyvärr gick det sämre för en segelbåt som hade sin boj vid utroddarklippan, efter en stormig midsommarnatt låg båten med slagsida och bottenkänning inne i sundet vid den tredje bryggan till udden. Lyckligtvis var båten tät så det gick att dra den flott med hjälp av en kran.

Tidens tand och tuffa vintrar med tjock is gav bryggorna en hård match och status på stenkistorna blev allt sämre, inför vintern 1995 beslutades att brygganläggningen i västra hamnen skulle göras om. Stenkistorna togs bort och ersattes av dagens konstruktion med järnrör fastslagna i botten alternativt fastborrade i berget. Arbeten påbörjades vintern 1995 då brygga A renoverades och slutfördes 1997 för brygga C samt att brygga B också hade byggts. Förberedande arbete med de nya bryggorna gjordes mestadels på isen under vintertid då järnrören slogs ned i dyn samt bärlinorna las ut. Då sista skruven dragits in i trallvirket avslutade Sven Forsberg, Laxvägen 4, arbetet med att tillverka bänkar och bord i västra hamnen. Rälsen för sjösättning togs bort och spelet flyttades till sin nuvarande placering och rampen gjordes i ordning vid båthuset efter ett kortare och mindre framgångsrikt försök att sjösatta båtarna längst in i hamnen.

Garage för föreningens båttrailer och carport för släpkärran byggdes också som ett led i uppdateringen av hamnen. Rampen för sjösättning kläddes med betongplattor som ”blev över” från en renovering av balkonger i ett hyreshus i Oxelösund samt att spelet sedan 2017 är elektrifierat, modernt ska det vara numera då medelåldern på båtägarna inte minskat genom åren. I östra hamnen har flytbryggorna ersatts med samma konstruktion som i västra hamnen.

Vägen till utroddarklippan som i dag består av fyra broar var ursprungligen en bro och en spång, de två yttersta broarna fanns inte utan man fick balansera på stenar med risk för att bli blöt om fötterna vid högvatten. Den första bron vilade på cementringar som stod i vattnet och hade satt sig var i behov av renovering. En ny konstruktion tillverkades, dagens hängbro. Överblivet materiel från bryggorna i västra hamnen kompletterat med nytt virke användes till de fyra broarna som finns idag. Ramverket till den andra bron som är i stål och rimligt tungt drogs ut på isen och lyftes på starka armar upp på berget.

Även bron till badön vid badberget gjordes i ordning 1999 samtidigt som bänkar och bord tillverkades och monterades på badberget och på badön. Bron över kanalen till östra hamnen som var både vinglig och lite murken renoverades till dagens konstruktion som består av ett fundament i rostfritt stål.

Noterbart är att det mesta arbetet gjordes med ideella krafter av föreningsmedlemmar och hamnkaptener som tog ett stort ansvar för koordinering och verkställande av arbetet. Värda att extra uppmärksamma är hamnkapternerna Karl-Erik Bruniusson, östra hamnen (Abborrvägen 13) och Lennart Carlsson, västra hamnen (Laxvägen 1) , för deras värdefulla insatser under många år. Karl-Erik hade dessutom goda kontakter i verkstadsindustrin, resultat av diverse smides- och svetsjobb både i bonnjärn och rostfritt trollade han förtjänt fram.

Pär Carlsson hamnkapten västra hamnen fr.o.m. 2010, Laxvägen 2